Dagens Nyheter – 23 augusti 1872, sida 2

a 27 AR fil emot honom med ett ler;nde, som förändrade hela uttrycket i hans. :snsigte, lade sin arm öfver hans axel och betraktade honom med stolthet. Det var tydligt att den gamle mannen;hyste en synnerlig, förkärlek för denne son; men ej nog härmed, en betydlig del af modrens efterlemnadeförmögenhet, gom icke kunde skingras, så länge grefver, lefde, men hvilken han deremot egde rätt att genom testamente gifva åt hvilkendera at sönerna han behagade, skulle, tack vare -gubbens besynnerliga partiskhet, efter all sannolikhet tillfalla Berk. Och dock närde Cecil ingen afund mot sin broder; hvilza, och huru stora hans fel eljest vorö, lågsinthet fanns icke hos honom; och gossens väl låg honom -nära om hjertat, för det han lofvat sin aflidna moder att vaka deröfver, — Royal hatar mig; hvad, tusan, kan vara orsaken dertill? tänkte Coacil med en viss smärtsam känsla, oaktadt sitt lätta humör. Jo— det är väl derför att han tycker stt jag ingenting duger till, kan jag tro... Sannt, jag duger icke till mycket, men st rida och spela kär — det duger jag till änr ig. Efter att sålunda ha sammanfattat sina meriter, skyndade Beauty att uppsöka C8erafent och sina öfriga gäster. Hans faders ord ljödo fortfarande i hans öron, ty de -.-hade inneburit en föga br;haglig, men .i stället. så mycket obestridligar e, sanning.