Dagens Nyheter – 23 augusti 1872, sida 1

mV — Royal slog hufvudet på spiken, sade han till sig sjelf. Ett fattighjon med salongsfasoner! Vid Jupiter! det är sannt nog ..Men han har ju sjelf gjort mig sådan jag är. Han har uppfostrat mig, såsom hade jag en million att vänta, och derefter skickat mig ut i verlden för att lefva bland de förnämsta ocH rikaste ... och hvad ger han mig? Jo, knappt så mycket som åtgår för att löna mitt tjenstfolk... Icke desto mindre undrar man öfver, att en stackare går och anlitar judar. Hvem, för hin i våld, skulle jag annars vända mig till? Och Börtie, af hvilkens vinster från den föregående dagen föga numera återstod, sedan. ban betalat åtskilliga spelskulder, fyllt sin unge broders behof o. 8. v., fann tillräcklig tröst i detta resonnemang samt gick att — förströ sig. Denna dag, såsom ofta eljest, var ett lysande jagtparti anordnadt på godset Royallieu, hvari herrar och damer, tillhörande ortenhg nobless, och en mängd särskildt inbjudna gäeter. från hufvudstaden deltogo. Var det väl rimligt, att Cecil skulle ihågkomma de ekonomiska svårigheter, som hotade honom, då han, omgifven af ett lysande sällskap, sjölf firad och uppburen af alla, hängal sig åt sitt favoritnöje? Var det rimligt, att han skulle kunna se bort ifrån allt hvad lifvet lärde honom och nogsamt begrunda, huru nära han stod sin ruin, då han, ridande på äen