Dagens Nyheter – 23 augusti 1872, sida 1

—-MV — Och skall derför en vecka härefter icke vara en shilling rikaro än före segern, fortfor grefven med ett ironiskt leende. Han kunde icke låta bli att vara bitter mot denne man, som såg på honom med ögon så lika Alan Boarties. — Ni lär deltaga i spel, der pointen är fem puud och ännu mera, har jag hört sägas, tillade ban. Och så skall det inte vara ovanligt att ni parerar om tricken, då t. ex. 500 pund på en gång vedervågas, Vackra gummor, på min ära! — Nej, när vi parera, gäller det aldrig tricken, utan gpelet i dess helhet, genmälde Csacil helt saktmodigt. — Nåja, det gör ju alldeles detsamma hvad. ni slår vad om, min herre. Hufvudsaken är att ni lefver som en Rothschild, under det att ni i sjelfva verket är — en tiggare. — Jag önskade, jeg vore en tiggare. Sådåna ha åtminstone den glädjen att deras vexlar äldrig förfalla; och skräddaren kan icke heller gerna förorsaka dem några bekymmer, då de, hvad toaletten angår, endast behöfva tänka på en artistisk anordning af sina trasor, mumlade Cecil, hvilkens tålamod icke svek, oaktadt det sattes på ett så hårdt prof. — Ni kommer då snart att få er önskan uppfylld, svarade grefven; ty ni är stadd på en Väg, som leder direkte till detta mål. Jag deltager ej i verldslifvet, men jag får ändå veta hvad der försiggår. Jag har hört, att UNDER SKILDA FANOR. ba 4