Dagens Nyheter – 22 augusti 1872, sida 1

— KE — gjorde det sista ofantliga språnget. Åh, det var förfärligt! Det var verkligen ett förfärligt hopp, som måste ha haft nervskakande inverkan äfven på mindre känsliga åskådare än den förtjusande lady Guönevere, hvilken redan under flera månader närt en glödande kärlek till Bertie. Deras Cvänskap hade kvutits vid en förtrollande fest under vintern samma år; och som hon var skön och intagande i ovanlig grad, kunde det goda förhållandet dem emellan icke våra annat än högeligen angerämt för honom, När han nu satt lutad intill henne, skämtande på detta qvicka och behagfulla sätt, som gjort honom så eftersökt i den eleganta verldens salonger, visste han icke och skulle ej heller, om han vetat det, ha bekymrat sig om att han bevakades af Ban Davis, walesaren, som på några alnars afstånd från honom, blek af raseri och med lågande ögon, mumlade mellan tänderna: — Han har segrat! Förbannelse öfver honoml... Han skall icke segra mer!