Dagens Nyheter – 21 augusti 1872, sida 2

jag har lemnat så mycket pengar gvar, at jag kan taga Willon och Rake och hästarn med mig till landet i morgon. Tänk, om jaj ej har ens så mycket qvar att det räcke till att betala min egen biljett . .. Pi min ära, jag vet, huru mycket jag hade pi bordet deruppe... Nåväl, jag kan ej hjelpat Poulteney måste bli betald, det gick icke an att någon skugga kastades öfver Berks namn De femtio punden hade utgjort sista åter Btoden af ett belopp, som under stora svårig heter fått lånas at en knipslug jude, och Ce. cil hade icke den ringaste aning om hvar har gkulle taga penningar till nästa utbetalning Att sakna kontanter tycks emellertid vara er mycket stor olägenhet, då man tillhör klubbar der ett pund eller femX är den lägsta poin ten, och der vad ingås å summor, af hvilkz hälften vore en måttlig förmögenhet; men sa ken var gjord, och Bertie ville icke heller hs den ogjord. Nu styrde han kosan till kasernerna; exer. cisen skulle börja. Han hade skänkt bort femtio pund, och som sagdt, han visste icke, huru han skulle kunna betala sin biljett vid en förestående resa till landsorten; men hvad värre var han stod i skuld för många tusen pund han hade icke den ringaste anledning antaga att han någonsin skulle bli i tillfälle att be tala dem. Detta bekymrade honom dock en: dast föga; han lät hvar dag hafva sin om