Dagens Nyheter – 20 augusti 1872, sida 1

Berkeley, för hvilken han hyste en oinskränkt tillgifvenhet. — Högst oangenämt! svarade den unge mannen rörande vädret, ehuru detta ändå var godt nog för en engelsk morgon i februari månad. Men säg mig, Bertie, har du brådtom? — Ja, fördömdt brådtom, min vän; hvad vill du mig då? Bertie hade emellertid aldrig brådtom, och han sade de nämnda orden i en nästan sömnaktig toa, som kontrasterade mot deras innehåll. Han fortfor att helt lugnt utstöta väldiga rökmoln. — Jo, saken är den att jag befinner mig i en svår klämma... och jag tänkte att du skulle kunna hjelpa mig, hviskade gossen i en till hälften ångerfull, till. hälften inställsam ton. När. denna bekännelse afgifvits, sågs en man, som vi glömt presentera för läsaren, emedan hans närvaro i rummet var alldeles bortglömd af dess egare sjelf, smyga sig ut genom dörren till badrummet. Det var herr Rake, Bertie Cecils tjenare och allt i allom, en rigtig skatt, för det han så fästat sig vid sin husbonde, att han icke visste huru väl han ville honom. Då Rake nu begaf sig in i badrummet, der han för öfrigt kunde höra lika bra hvad som sades af de två bröderna, som om han stannat der han var, lydde han endast en hos honom sjelf inneboende känsla af det passande,