Dagens Nyheter – 20 augusti 1872, sida 1

sig, blef ett anlete synligt, hvilket hvad dragens finhet och hyns klarhet angår väl kunde täfla med en ung qvinnas. Uttrycket var mildt, lugnt, obesväradt; och ett egendomligt saktmod framlyste ur de stora, mörka ögonen. Ansigtet i sin helhet var qvinligt och utomordentligt välbildadt; håret kastanjebrunt, mjukt och lent som silke, munnen synnerligen vacker. Tagerf mån tillika i betraktande ett visst till kärlek inbjudande leende, som då och då öfverfor de nobla dragen, kan man icke undra öfver att både förnäma och icke förnäma damer tillerkände Bertie äran af att vara den älskvärdaste unge man inom samtliga gardesregementena, och undantogs härvid icke ens den ståtlige, guldhårigo s. k. Serafen, Berties äldste och intimaste kamrat. — Ah! hur står det till med dig, min gosse? Är det mycket fult väder i dag? frågade vår officer i tankfull ton, när dörren öppnades. Men den likgiltighet, hvarmed han yttrade sig, syntes gälla endast den sednare frågan — angående väderleken; ty hans ögon hviläde med ett hjertligt och välvilligt uttryck på den nykomne, et yngling vid knappt tjugu års ålder, lik honom sjelf till utseendet, ehuru mycket smalare och smärtare, en temligen behaglig gosse, hvars öfverläpp nyligen börjat beskuggas af em mörk skäggbrodd. Denne unge gentleman var Berties broder