Dagens Nyheter – 19 augusti 1872, sida 2

Ifrån Bullaresjöns stränder. IV. Skogsensamhet. Til Ede. (Efter H. C. Andersen.) Men när du läser, tänk ej blott på sången, Tänk stundom ock på sångarn litet grand. Tetjner. Jag gick mig i skogen så ensam en gång Och fåglarne de sjöngo så vårfriskt sin sång, Do hade ej annat att beställa. Der sjöng bofink och der gvad gök, Och myrorna de bråkade så flitigt med sitt stök, Och myggen höllo bal invid en källa. : Då tänkte jag på henne, som icke nu är här, Då tänkte jag på henne mitt hjerta hade kär, Jag tänkte det skönaste jag visste, Och all ting i skogen, det tänkte likt mig, Den gamla ek och granen, som stolta reste sig, Och hvarje liten fågel uppå qviste. Och allt ville lugna mitt längtansfulla bröst; Sjelf ekot det vilda, det hviskade tröst Och underbar ting mig i örat; Och staren han sade mig månget bon mot Om mossrosig kind och de ögon så blå, Härnäst får min nådiga hörat... Men ensam jag kände mig, ensam ändå. Bland blomdoft och fåglarnes qvitter; Och vårmånen framsteg med guldhornen på