Dagens Nyheter – 17 augusti 1872, sida 2

Helsnin från a ri Hellmans skugga. 16 avgusti 1872. Hasselbacken. O, hvilka melodier ! Tjusande harmonier, toner ifrån flydda dar, gväfva i sommarqvällen hän emot azurpellen — jsg kan inta stanna qvar. Kärleken genomströmmar, kärlsken sammansömmar alit hvad lif och anda har: Der har du hemligheten sf elektriciteten, vishetslystne stofcbarbar I Kärsla, som allt betvingar, kärlek, du ger mig vingar; jag vill per till jordens rund. Kurlek, som der jag skädar, väfver af gyllne trädar Jakobsstegen denna stund. Englarne må förlåta, men mina vänner såta, menskobarnen, dock i grund ä mina äldre bröder: Hjertat för dem nu glöder, öppnar gladt hvartenda sprund. Kypare, hit med glaset! Iubjuden till kelaset är jag ren med Bellmanssång. Här har jag kära eken, der jag till strängaleken yrade så mången gång. Klang, alla jordens stollar ! Dock, hvem är det som trollar — Gröna Lund till stort förfång — här dessa Bacchi tempel? Davidsson till exempel tro:lkarln är med guldbatong. Gudar: Hvad här är lystert: Ack, men ej alls så ystert som de tider jag var med. Hvart mina blickar rulla tå de ej fast i Ulla, Mellberg, Movitz smått på sned; ingen i glas syns hälla rödt vin och pimpineila, bara cognac med besked; ingen på cittra klinkar, ingen ät Fröja vinkar, intet slagsmål, knappt en ed! Städsdt på ala kanter, tärnor med vakt af tanter, som förgätit sin salopp ; inga små fulla korgar, ingen, som går och borgar mot en sup sitt framtidshopp ; inga små folkduetter, obuer, klarinetter, flöjt-travers, basun — nej stopp! här ljuda toner bara som från Cherubers skara uppg på mwla blulakropp. Veta den gode guden hvarföre jag blef bjuden till ex nejd, som mig. förglömt. Dock, hvad betyder festen? Hvilken är hedersgästen, hvilken hyllar man så ömt? Der på granitens tärning sitter en man; — hvad gerning har hans bild till äran dömt? Håll! Jag blir flat med rätta, är det jag sjelf, för detta? Slik triumf jag aldrig drömt. Viast ha de Bricollister, blinda för mina brister, satt mitt hufvud på en sten redan för längt tillbaka; tänk hvad det dock skall smaka utt få visa mina ben, visa hur Gud mig skapat — bildhuggarn efterapat sen vid snillets himlasken; hela min skaldlekamen genomgår nu examen srygg och städad, hel och ren. Alt är i rätta stilen, j.g känner til profi!en af min salig Hoifoeckta . Tusan så blanka kläder, gjorda för solskensväder, se hur smickrad egara ler, drömraer om Gustafs tider, myser ät Fröjas strider under Bacchi fältbarver, diktar bland öfversälla: shvila vid denna källa ! Ack, jag säger inte mer!