Dagens Nyheter – 17 augusti 1872, sida 1

RE ar — nen Den hänryckta unga flickan skulle ha talat ännu mera i gamma anda, om icke tanten just nu hade uppsökt henne, för att föra henne med sig till den älskvärde konstnären och tacka honom för hans artighet att sända dem biljetterna. Rodnande af glädjo följde Laura sin tant, och det lyckades dem också, med assessorns hjelp att bana sig väg fram till konstnären; men den bullersamma dansmusiken omöjliggjorde ett samtal. Assessorn passade derför på och bjöd upp Lau-a att dansa. I nästa ögonblick befunno gig de bogge unga midt i valsens hvirfvel. D. såg efter de bortilande. Det hade ej undgått haus uppmärksamhet att den blick assessorn kastade på honom, då han förde den unga flickans hand till sina läppar, just icke var af det vänliga slaget. — Er fröken systerdotters tillbedjare? sade han leende till geheimerådinnan. — Men, tyvärr, ingen lycklig tillbedjare, , genmälde hon. — Det gör mig ondt; jag har hört om den unge mannen att han skall vara en mycket skicklig jurist. — Hvad frågar en sjuttonårig flicka efter sådant! suckade geheimerådinnan. Laura svär: mar nu blott för teatern — för konsten och för konstnärerna. — Aha! utbrast skådespelaren leende; ett