Dagens Nyheter – 17 augusti 1872, sida 1

Med denna elegans, som alltid utmärkte honom, tog han afsked. Ea bal, en artistbal, och hvad mera var, en bal, till hvilken han skickat henne biljett och der hon skulle tröffa honom! Laura kunde knappt afbida den betydelsefulla dagens ankoms. Hennes dramatiska studier måste vika för toalett-studierna, som upptogo hela hennes tid. Rödt eller blått eller kanske hvitt? Det var den stora frågan. — För hvilketdera röstar ni? frågade hon med den allvarligaste min assessorn, som kommit för att göra sig underrättad om huru damerna mådde. — Jag? Likasom det inte vore er fullkomligt bkgiltigt, fröken Laura! sade den unge mannen med en suck. — Nu misstager ni er mycket, gvarade hona leende; jag vill framför allt behaga er; ty — ni är nästan den ende unge man jag känner, och jag räknar på att ni skall tillke att jag får dansa eå mycket som möjligt. — Räkna för all del ej på mig. Jag tän. ker inte gå dit. — Ni tänkte det inte, vill ni säga; ty nu, sedan jag gifvit er ida dertill, tänker ni naturligtvis derpå och finner tenken angenäm, herrlig. — Och om jag också kommer dit, så har pi dock missräknat er; ty jag bar inte dansat sedan . .. OMVÄNDELSEN, VS