Dagens Nyheter – 17 augusti 1872, sida 1

Saken är den, att jag ej kan motstå en önskan att tala med er ännu en gång, innan ni bestämmer öfver er framtid. — Om ni menar mitt beslut att bli skådespolerska, så är det för länge sedan fattadt, svarade Laura, som nu var vid dåligt humör, dels för det hon blifvit störd, dels ock emedan hon trodde sig ha att vänta en lång och tråkig predikan. — Äfven om D. icke finner era anlag för scenen nog stora? Äfven om han afråder er från att taga d tta steg? — Det skal!, det kan han icke, ropade den unga fickan lifligt; jag känner att jag har talang, jag skall spela — och han skall bli hänryckt. As3sessorn kunde icke låta bli att le. Men derpå sade han, i det han fattade Lauras hand: — Men om han skulle tala till er, såsom jag nu, Laura; om han skulle säga: 4Ni har talang, ja, det kan måhä.da genom flit och allvarliga studier lyckas er att bli en berömd skådespelerska — men en lycklig hustru blir ni aldrig, om ni beträder denna bana, Till och med om ni förmår motstå alla de frestelser, gom möta er vid hvarje steg, om ni förmär bibehålla ert hjerta och ert rykte rena samt dymedelst tvinga de tusen onda tungorna till tystnad, icke ens då har ni någon lycka att vänta.