Dagens Nyheter – 16 augusti 1872, sida 1

oo smickrande ord om de yttre gåfvor, hvarmed naturen hade utrustat henne, samt bad henni derefter att uppläsa något för honom. Men som hon hade befarat, var det icke möjligt för henne att göra hvad Hon längtat så mycket efter. Hon ville deklamera några stycken ur en större dramatisk dikt, men hennes röst darrade så häftigt att hon måste upphöra efter att ha läst endast ett par rader. D. räckte henne vänligt handen och förklaräde, att han icke ogerna såg denna försagdhet hos en gryende talang; men när han skulle pröfva henne, måste hon söka öfvervinna densamma, och derför ville han, om damernå tilläte det, återkomma om åtta dagar — till dess borde hon hinna förbereda sig tillräckligt. — I denna vecka har jag, tyvärr, mycket brådtom; ett nytt sorgspel, som skall inöfvas, och artistbalen... På den kommer ni väl, min fröken? sade han, i det han vände sig till Laura. — En bal, och till på köpet en artistbal! utbrast hon med sin naturliga liflighet. Snälla, lilla tant... Hon tystnade tvärt, då hon såg skådespelarens blick med ett godmodigt leende hvila på henne. — Om ni inte ännu fått biljetter, min fru, skall jag ha den äran att skicka er ett par, sade han och bugade sig för geheimerådinnan. Och nu, mina damer, farväl tills vi träffas!