Dagens Nyheter – 14 augusti 1872, sida 2

var hon rest, medhafvande ett omfångsrikt paket, och man fruktar nästan för att hor har varit hans medbrottsling. — Och penningarne? frägade jag. — Borta naturligtvis. Hinduen har till ock med varit så försigtig att icke taga mnågo annat. Ehuru jag icke hade känt fröken Litters var jag under hela öfverresan i en betryck sinnesstämning. Ändtligen framkommo vi til Boulogne, dit min hustru och mina barn hade rest mig till mötes. Som vi hade hyrt ran i Paris, ville Jag icke stanna, utan beslöt at gå till fots från ångbåten ned till jernvägs stationen, blott för att få den gungande rö relse ut ur kroppen, som man alltid kännel ef.er en sjöresa. Bärarne marscherade uta! med packningen och vi följde efter med lätts stog, i det vi pratade om ditt och datt meö det lätta bebag, som man blott finner i en äl skad familjs sköte. Ett stycke framför oss gick en gammal engelska, som var klädd i brun klädeskapps och hvars hufvud var prydt med en blå siden: hatt. Vid denna anblick stod plötsligt helg den ohyggliga historien om den stackars frö ken Litters åter lefvande framför mig, jag kunde icke låta bli att kasta en misstrogen blick på det gamla fruntimret, i det vi gingo förbi henne. Erglana har monopol på stt ega den skönaste, mest intagande ungdom och den fulaste,