Dagens Nyheter – 14 augusti 1872, sida 1

— IVO -—— Jag lade nu märke till, ått all den packning hon medhade var en af dessa små röda marokins-resväskor, i hvilka unga fruntimmer bruka bära sina broderier då do gå bort till en väninna för att arbeta och p ata. Åter uppstod den tanken hos mig: Dotta förargliga gamla fruntimmer kan icko ha köpt denna eleganta och dyrbara resväska. Den gamla lade märke till min forskande blick och sade med ett otäckt leende: — Det är kassan! — Jag räddar kassan. Hennes rossliga, hesa stämma upprörde mig, så att jag till min hustrus förvåning svarade i sträng ton: — Och hvarför räddar ni er med kagsan på datta sätt, fru Douaeru? — Du gode Gud, sade hon utan tecken till förvåning, man har först häktat hr Charvey, så Bag och derefter Saunders — hvem kan veta då turen skulle komma till mig? — Jag talade med Saunders straxt innan jag steg ombord på ångfartyget, så han kan då inte vara häktad. — Jo, man häktade honom jast i det ögonblick ni satte foten på ångbåten. Jag var utom mig af förvåning och visste icke hvad jag skulle tänka om hr Charvoys fiffiga historia om Bag. — Han skall blifva hängd utan att ha stulit pengarne, återtog den gamla hexan med sitt elaka grin. Tänk er bara, sedan han hade följt mig hem, öppnade han för sig hos