till en fiffig list. Han lät sin cigarr slockna, låtsade söka efter en svafvelsticka i sina fickor, svor på franska, då han ingen fann, och slutade med att på bruten engelska bedja mig om litet eld. En dylik begäran kan icke afslås och jag var således fångad. Då han hade tändt sin cigarr, sade han: — Far ni till Paris, min herre? Jag nickade jakrande. — Jag återvänder till Paris. Jag har fått nog af England. Tänk er, min herre, att jag nyligen lemnat ett fängelse, der jag tillbragt tjugufyra timmar såsom anklagad för lönnmord. Är det icke ett näpet påhitt? Man boskyller mig för att ha mördat en ung fröken. — Fröken Litters utropade jag ofrivilligt. — Åh, ni känner redan till historien; en teckning af Tony Johannat, omplanterad på engelsk mark... Men jag skämtar, och den stackars flickan har dött en förfärlig död. — Död! återtog jag och tog cigarren ur mun. — Död, min herre. Hon bevisade honom tusen små vänligheter och man skulle ha trott att han tillbad henne. Kanske har han också älskat henne till dess han fick en rival i en summa på 200 pund sterling. Fröken Elisabeth Litters är en naturlig dotter till lord Litters Beergham, som ger henne 350 pund om året, hvilket är tillräckligt för en riklig MORDET PÅ FRÖKEN LITTERS, C.A