Dagens Nyheter – 13 augusti 1872, sida 3

samma land, som han kort förut så obarmhertigt plundrat! ropa några, högst märkvärdigt i alla fall! ropa andra. På aftonen skockar sig en talrik mängd åt hamndammen till för att på nära båll betrakta hr von Bismarck, som utan minsta aning härom spatserade omkring i ljusa benkläder och sommaröfverrock, inandandes hafsluften, och försjunkon i åskådandet af den af den nedgående solens strålar förgyllda horisonten på andra 3idan kanalen. Till en början varseblef den pro menerande ej mängden, för hvars nyfikenhet han var föremål, men folkets närgångenhet växte i sådan grad, att den icke längre kunde undgå honom, utan snart förvandlade hans förvåning till tormlig retlighetFöremålet för den allmänna nyfikenheten mönstrade med bestörta blickar först sin yttre menniska i den oklara farhågan, att khan möjligtvis at töre-seelse påtagit sig en röd badbyxa eller dylikt. Sedan främlingen sönderbråkat sin bjerna med alla tänkbara hypoteser, nöll han det för rådligast att baklänges draga sig tillbaka till sitt hotell, dit emellertid de mest entusiasmerade af hans beundrare följde honom. På aftonen skakades Kasinot af hejdlösa skrattsalvor i alla tonarter. Inkomna underrättelser hade nemligen gifvit vid handen, att den föregifne hr v. Bismarck var ingenting annat, än en simpel handelsresande för en stålpennsfabrik och blott tillföljo af en stor likhet i anletsdrag och mustacher fick åtnjuta den stora äran att förvexlas med tyska rikets kansler. Märhvärdig upptäckt, En tysk lärd, professor Liebfrisch i London har lyckats ådagalägga, hvaraf den stora skilnaden i utscende mellan den store engelska målaren Turners tidigare och senare arbeten är förorsakad. Ser man nemligen på en för trettio år sedan målad tafla af denne mästare, så förtjusas man af den förträffliga färgläggningen, den djertva teckningen och det helas natursanning; skådar man åter en senare tafla af samme mästare, finner man färgerna mera bjärta, men linierna obestämda, effekten försvunnen, husen och bergen se ut som ville de störta omkull. Ingen kunde förklara denna företeelse, tills nyssnämde forskare, hvilken har stort rykte såsom ögonläkare, efter 12 års undersökningar lyckades uppdaga orsaken. Professor Liebfrisch visade inför en talrik, utvald åhöraresamling, att Turners förändrade stil kom af en egendomlig ögonsjukdom, som konstuären sjelf ej visste om, Detta påstående styrkte professor Liebfrisch nu med flera rön. Han visade nemligen en glasmålning af Turner, föreställande Carale grande i Venedig, den sista tafla som konstnären målade, innan förändringen i hans: ögon började. Han lät bilden medelst elektriskt ljus återspeglas på en utspänd linnevägg, förde så reflexen genom ett astigmatiskt glas, och se, bilden fick genast samma utseende som på Turners senare taflorProfessor Liebfrisch visade derefter ett träd, som Turner målat under en senare tid och på hvilket det var omöjligt att se, hvilket trädslag det tillhörde. Under inflytandet af ett reversglas visade det sig för åskådarne som en ypperligt målad björk. hörarne, som först med misstroende åhörde Liebfriscehs påstående, att orsaken till den olika karakteren af Turners taflor låge i en ögonsjukdom hos målaren, voro nu öfvertygade och helsade upptäckaren med stormande bifall. Denna upptäckt skall troligen uppdaga mycket som är oklart i firgläran.