Dagens Nyheter – 13 augusti 1872, sida 2

rödt hår och god hållning, ehuru hans vilda blick och hans häftiga åtbörder gåfvo honom ett förvirradt utseende, och frågade om jag icke var sakföraren Walter från London. Då jag beredvilligt medsgaf detta faktum, återtog han med otrolig färdighet i tungan: — Ni har naturligtvis hört talas om denna tragiska och hemlighetsfulla historia, som gätter hela staden Dover i rörelse. Min rival har blifvit häktad — han är oskyldig, herr Walter, det är jag säker på — hans lättsinne sätter honom ur stånd att kunna nära det slags djupa passioner, öfver hvilka man icke är herre. — Dover öfversvämmas af utländingar — och en vacker engelska undgår icke deras uppmärksamhet... — Min tid är dyrbar, afbröt jag honom hastigt, var god och säg mig hvad ni önskar, Han såg på mig med en vild, lågande blick, som förrådde stor själsförvirring, — Jag väntar mig att finna ett stöd i er stora erfarenhet, jag väntar att ni skall föra polisen på rätta spåret; under det man anstränger sig för att leta efter en förmodad mördare, är offret så att säga glömdt. Ehuru detta resonnemang var ganska förnuftigt, lät jag dock icke uppehålla mig deraf. Jag ville fara; man väntade mig i Boulogne. Jag spelade derför döf och svarade endast: — Advokaterna i Dover stå icke tillbaka för advokterna i London, om de skulle hafva orsak att beklaga sig öfver min inblandning i