Dagens Nyheter – 13 augusti 1872, sida 2

Folkskolläraremötet i Köping. (Från Dagens Nyheters referent.) Folkskollärarne i Arboga, Köping och närliggande landsortsförsamlingar bildade förlidet år en förening, hvars uppgift är att genom ledamöternas lifliga samverkan arbeta för folkskolans vigtiga sak. I tisdags den 6 augusti firade föreningen sitt årsmöte i Köping, i närvaro af flere prestmän samt andra för saken nitälskande personer. Under ledning af sin ordinarie ordförande, folkskoleinspektören 8. J. Karlsson i Munktorp, diskuterades dervid lifligt åtskilliga frågor, sedan derförut två af ledamöterna aflagt vackra undervisningsprof i kristendom och naturkunnignet. Bland de frågor, som diskuterades, torde den om lämpligaste användandet af de medel Vestmanlands läns landsting anslagit åt dertill utsedda lärare för att vid något af rikets seminarier förkofra sig i undervisningsmetoderna, vara en bland de vigtigare. Flera af lärarne, som haft dylikt anslag och vid olika seminarier tagit del af undervisningen, sade sig hafva gjort den erfarenheten, att de ej haft den nytta som de väntat sig af en dylik resa, och mötet uttalade den gemensamma önskan, att landstinget i stället borde bekosta en skicklig instruktör, hvilken i någon af de mest centralt belägna städerna under en del af sommarferierna skulle meddela praktisk och metodisk undervisning. Landstingsmannen, rektor Barkån i Köping, som öfvervar mötet, tillkännagaf sin åsigt vara öfverensstämmande med den uttalade och lofvade att vid landstingets behandling af denna fråga framföra mötets önskan och i sin mån arbeta för dess genomförande. Särskildt torde vid diskussionen af denna fråga uppmärksamhet förtjena att fästas vid det förhållande, att landstingets anslag till lärarne i och för bevistande af en dylik instruktionskurs helt och hållet försvinner, då anslagsmedlen åtgå till aflöning åt instruktören; det är således en oegennyttig uppoffring, som bevisar att folkskolläraren lefver för sitt kall. Af öfriga frågor förevar den om folkskollärarens rätt att få vara ledamot af skolrådet. Härom yttrade sig mötet, att detta utan tvifvel vore både rättvist och nyttigt, synnerligast som mången gång är fallet att skolrådet består af personer, som endast tyckas vara till för att upptaga platsen och hvarken förstå eller bemöda sig om att lära känna folkskolans behof så som önskligt vore. Dock var man ense om att läraren icke borde vara röstberättigad i sådana ekonomiska frågor, som specielt rörde honom sjelf. Under diskussionen härom uppträdde en kyrkoherde. från en närgränsande församling och talade mot den ifrågasatta rättigheten, dervid anförande såsom skäl, bland annat, olämpligheten af att skolläraren skulle vara ledamot af en myndighet, som tilläfventyrs någon gång kunde finna sig befogad att tilldela honom en skrapa. Härå genmäldes, att det ifrågasatta ledamotskapet väl icke vore olämpligare än att t. ex. en kyrkoherde är ledamot af ett konsistorium, som ju tilläfventyrs kan se sig försatt i den sorgliga nödvändigheten att tilldela samma sin ledamot en mer eller mindre kännbar skrapa. Efter mötets slut intogs gemensam middag i den s. k. Planteringen, ett utvärdshus strax utom staden som för sina vackra anläggningar torde stå betydligt öfver, hvad mängden af våra mindre landsortsstäder hafva att framvisa. Vädret var särdeles gynnsamt, och en angenäm afton tillbringades i det gröna, der skålar och tal samt fosterländska sånger lifvade sinnet. AT eo NERE