MORDET PÅ FRÖKEN LITTERS. Ur en sakförares anteckningar. (Efter LIllustration ) För omkring tio år sedan tog jag mig ferier vid domstolen och begaf mig på väg till kontinenten, der min hustru och mina barn redan hade bosatt sig. Tillfälliga omständigheter fördröjde min afrega från Dover och tvungo mig att tillbringa en afton på hotellet i nämda stad. För att fördrifya: tiden skref jag några affärsbref, ty en gakförares ferier äro blott i materiel betydelse ferier; andligt teladt känna vi alltid peruken på våra hufvuden. Värdinnan bar upp te till mig på mitt rum. Då detta aktade fruntimmer, som sätter mycket värde på att stå i ett förtroligt förhållande till sina gäster och som dessutom har känt mig i många år, såg att jeg inskränkte mig till att tacka henne med en nickning, började hon att pyssla i rummet och låtsade sig öfverallt finna dam, som nödvändigt skulle bortsopas med en prasslande vinge. Jag insåg snart att hon hade något på bhjertat och sade derför .med mera resignation än hjertlighet: — Nå, hvad nytt, fru Findy?