Dagens Nyheter – 12 augusti 1872, sida 2

Min barndomstid. Du barndomstid, som grydde Så leende och blid, Säg, hvi så hastigt flydde Du herrligt sköna tid? Jag mins de stunder ljufva, Då lätt som jagad hind Jag sprang till ängens tufva Och lutade min kind. Och reina lekar glömde I menlöshet och frid, Och somnade och drömde Om evig barndomstid. Na ser jag blott din hägring, Du sälla barndomsvår, Ty borta är din fägring — Blott minnet återstår. Du barndomstid, som flydde Så leende och blid, Säg, hvi så hastigt grydde Du herrligt sköna tid? Th—e.