Dagens Nyheter – 12 augusti 1872, sida 2

— Det är mycket möjligt, min herre, sva rar mamsell Elfrida och ett småleende krusa hennes lilla purpurmun. Att vara ensam med den man älskar ä mycket angerämt, men på samma gång far ligt — man kan så lätt komma till en för klaring, hvilken man sedan får dyrt ångra Jag ämnade verkligen taga ögonblicket i akt — det var ej alltid man kunde träffa flickan en gam — och började nu sondera min flamm: för att ej riskera en misslyckad storm oci ett nesligt återtåg. — Har mamsell Elfrida läst Kärloken, a Micholet? började jag för att tvärt kunn: kasta mig in i ämnet. — Nej, min herre, min tid är så upptage, af sömnad, att jag sällan har tulfälle at läga. — Hml... Kärleken är annars stt mycke intressant studium... isyonerhe; trer jag at unga f-untimmer tycka så. — Hvem vet om inte, de unga herrarn tycka detsamma, tillade nidcen och såg p mig skälmaktigt, — Mycket troligt, mumlade jag och fort satte med vek stärsma: Ack, mamsell Elfrido utan kärlek skulle lifvet blifva bra enformigt — Tror notarien det? — Om jag tror... nej, jag känner det!.. Har aldrig mamsell Elfrida varit kär? — Åbjo... hvem vet om jag inte är de till och med,