Dagens Nyheter – 12 augusti 1872, sida 1

Jag var upprörd, jag kände god lust att få träffa herr Fiffig, min lycklige rival, att få arrangera gräl med honom, att få utmana och döda honom... ja, jag skulle i detta ögonblick varit i stånd till allt. — Men hvarför inte bära ringen, då man är förlofvad, utbrast jag efter en stund, sedan jag lugnat mig något. — Derför att min tant inte ville det... Osears morbror var emot vår förening... han ville att systersonen skulle göra ett rikt parti; och som mnotarien vet har jag intet att föra med mig i boet... Men i går fyllde Oscar tjuguett år, han är nu myndig och nu kunna vi oklatera vår förlofning när som helst... Se der kommer min fästman! Dörren öppnas i detsamma och herr Fiffig inträder. Mamsell Elfrida skyndar emot honom, cch de unga tu helsa hvarandra med en smällande kyss. Det var för mycket för mig att höra och se. Jag tog min hatt, gjorde en djup bugning för min för detta flamma och skyndade ut. Tre månader äro förflutna. I går var jag på herr Fiffigs bröllop. Jag betraktar numera min fordna kärlekslåga för frn Follgns nidce som en episod ur det löjlig RK mitt förflutna lif. Med lugn kan jag nu både se och tala