Jag har köpt tre biljetter till aftonens spektakel och med dessa i handen inträder jag till fru Folln och anhåller att få ledsaga damerna. Tanten blir förtjust, men nidcen synes tänka på något helt annet. Ändtligen är tiden inne a:t man bör bege vig i väg. — Ack, det är savnt, säger mamsell Frida, kragarne skola ja aflemnas i afton... Herr Fiffig ekulle komwa och hemta dem. —Du säger något, min flicka, utropar fru Folln, någon af oss måste då vara tillstädes . .. Gå du, mitt barn, med notarien på spektaklet, Bå skall jag stanna hemma. — Nej, lilla tant, på intet vis får tant försaka det nöje kom nu erbjudes ...jag stannr hemma och, om herr Fiffig inte dröjer alltför länge, så kommer jag en stund efter. — Nå, det går ockrå an... Men skynda dig då och kom snart upp till o3s. Och till min stora förtret måsto jag nu vandra åstad med fru Folln — utan hennes nidce. Akt efter akt gick till ända och slutligen föll ridån för sista. gången. — Någon mamsell Elfrida bade ej kommit. Med fru Folin under armen anträder jag återvägen. Då vi kommit vid pass ett stenkast nära porten, möta vi en liten herre, som med brådska skyndar förbi oss. — Jag tror, min sarn, det var herr Fiffg,