Dagens Nyheter – 9 augusti 1872, sida 1

-— pv — nu, paragraf för paragraf och punkt för punkt, den aflidnes yttersta vilja. Det är en högtidlig stund — åtminstone tycker f. d. hushållerskan så. BSlutligen kommer den punkt som rör henne. Med återhållen andedrägt afhör hon följande: Att min hushållerska, mamsell Beata Nipperling, af min käre systerson erhåller en... ett... ett par skor... nej, f—n, så står der inte... en pension af... af 3.00 rdr rmt om året... — Hvad för slag! skriker f. d. hushållerskan och rusar fram till bordet och är härunder nära att kullstjelpa bläckhornet öfver häradshöfdingens ljusa pantalonger. Ni ljuger, herre! — ropade den urginniga gumman. — Tre riksdaler! — Det är inte möjligt. — Låt mig se! — Vid Gud, står der inte tre, ja, endast tre riksdaler! -— Som ni nu både hört och sett, tillägger häradshöfdingen, så är det endast tre riksdaler riksmynt, som den aflidne donerat åt er. — Och dem skänker jag åter, herr häradshöfding ... jag har, Gud ske lof, gjort mina små besparingar under den tid jag varit i revisorns hus, så att nog reder jeg mig ändå... Håll. till godo, herr häradsehöfding! Och härmed rusar den förbittrade gumman på dörren och lemnar den högt skrattande SVENSKA ORIGINALBERÄTTELSER. ee.