Dagens Nyheter – 8 augusti 1872, sida 2

-— 6 —i det stället hemma hos revisorns en liten kaffebjudning för sina vänner — allt naturligtvis för att fira sin kära herres födelsedag. Så förgingo ytterligare några år: Ea dag, det var på våren, hade revisor Krutlund med några sina vänner tillbragt en glad middag på Hasselbacken. Efter hemkomsten befann sig den numera gamle revisorn illamående och måste intaga sängen. Ålderdom och förkylning, en svag mage och en stark middag — detta passar ej riktigt tillsammans. Några dagar derofter låg revisor Krutlund på sitt yttersta. Vid sängen står mamsell Beata med näsduken för ögonen och söker borttorka några tårar, hvilka i sjelfva verket ej finnas. Emellanvåt nalkas hon fönstret och kastar spejande blickar uppåt gatan. — Gud ske lof, der äro de! mumlar hon vid ett dylik besök och söker nu gråta ännu häftigare. Hastigt ryckes dörren upp, och den förut omnämnda häradshöfdingen inkommer. — Min goda morbror! säger denne och störtar fram till den döende. Ack, att ni inte förr kallat mig! — Är du här, min gosse? hviskade revisorn med matt stämma. Det var bra du kom... Skynda att sätta upp min sista vilja. På en vink af systersonen lemnar hushållerskan rummet.