Dagens Nyheter – 8 augusti 1872, sida 2

Häradshöfdingen flyttar nu ett bord till den sjukes säng och skrifver hvad revisorn med svag röst dikterar. Efter att hafva gjort åtskilliga mindre donationer till behöfvande, yttrar den sjuke: — Derefter är min vilja, att min hushålJerska, mamsell Beata Nipperling, af mina systerson, häradshöfding Bror Ulrik Zvyckendal, erhåller, at de medel han efter mig bekommer, en pension af 300 rdr rmt om året, för hvilken uppfyllelse han sätte borgen etc. Med en besynnerlig min mnedskref häradshöfdingen ofvanstående. — Behagar min älskade morbror läsa igenom dokumentet? frågar häradshöfdingen i det han lägger pennan ifrån sig. — Åhnej... men skaffa in vittnen; ty mina stunder äro räknade. Häradshöfdingen skyndar till dörrn, der ett par s. k. vittnen vänta. Man skrifver under — allt går i laga form — testamentet är färdigt, ett rörande farväl, och revisor Krutlund är ej mer. — Hvad är det häradshöfdingen tar sig till? utropar mamsell Beata, då hon i detsamma inkommer och får se systersonen sys elsstt med att försegla chiffonier och byråer. Hvad skall det här betyda? Sannerligen tror jag inte han står och förstör splitter nya byrån . . . jo, det var just hyggligt gjordt... Men jag får underrätta häradshöfdingen, att ännu är det jag som råder här... Kom inte hit med