Dagens Nyheter – 8 augusti 1872, sida 2

-— I — oberoende ungkarlsståndet — med sin trefliga hushållerska. Som sagdt är, revisorn hade en Hhushållerska — ett riktigt praktexemplar bland sådana. Mamsell Beata Nipperling — fröken-titeln hade olyckligtvis ännu ej blifvit införd — styrde och ställde i revisorns hus med en kraft och en säkerhet som oftast bragte husbonden i tvifvel, huruvida det var han eller hon som hade mest att säga. Man brukar använda ordspråket: vara varm i kläderna, såsom tecken att man är hemmastadd — men ru kan det hända, att denna värme kan uppdrifvas ända till svettbad, och då — ja, då måste man säkert vara mer än hemmastadd. — Hör nu, Beata lilla! yttrade revisorn en dag och tog sig härunder en väldig pris ur gnusdosan. Som du vet, är det min sextionde födelsedag i morgon... — Jaså... Kors att revisorn är så gammal! utlät sig hushållerskan, i det hon betraktade sin husbonde från topp till tå: — Jaha, så står det till, fortsatte revisorn och gned sig i pannan, ett tecken det han hade något på hjertat som föreföll honom svårt att få fram. : Men... men nu har jag tänkt att... — Att bli förståndig, afbröt mamsell Beata och gaf sin herre ett hvasst ögonkast samt fortfor, ja, vet revisorn, det kunde allt våra på tiden, det... Att hvarenda qväll vara ute, Gud vet hvar, och komma sent hem och sedan