Dagens Nyheter – 8 augusti 1872, sida 1

SS MN några lackförseglingar eller annat heller, för ee då är det jeg som: bryter upp dem ..-. jag har varit här så länge, att... — Hvad är det hon pratar för något? sporde häradshöfdingen i den lugaaste ton i verlden. Jag får uuderrätta mamsell, att hom får flytta. — Åb, hvilken nyhet... så, jag får det... verkligen... — Ja, och det straxt till och med. — Huru! — Hvad för slag! utropar mamsell Beata och sätter stora ögon på den i hennes tycke bra oförskämde häradshöfdir gen. Flytal. .. Nu genast!... Förr än liket är i gora! — Som ri säger, mamsell. Nu började en dialog af föga uppbygglig patör. Man vägde just ej sina ord — de föllo som de kommö. Alltnog, mamsell Beata flyttade samma dag, men lofvade dock snart låta höra utaf sig. Man — hör jag nu läsaren utbrista — berättelsen tycks nu lida mot slutet, och ännu har ni ej talat det minsta om det det der välsignade decimal-komraat. Var lugn, min läsare, svarar jag. När talet är färdigt, skall nog decimal tecknet synas. Det är bau S Krutlunds sterbhag. Hä fdingen och d oo: Mam gell Beata är närvarande. Med en vigtig uppsyn sitter boets utredningsman med salg revisorns testamente framför sig och uppläser