Dagens Nyheter – 8 augusti 1872, sida 1

SS låta mig sitta uppe och vänta... det är ett Nf som är outhärdligt; och, herre min skapare, jag begriper inte att jag så länge kunnat stå ut met... i öfver tjugu långa år... åh, det är ju rysligt att tänka sig! — Hm! genmälte revisorn och tog sig ytterligare en pris. Emellertid skulle jag nu bra gerna vilja se några gamla vänner hos mig i morgon... bara några stycken, inte för många... man fyller inte sextio år mera än en gång i lifvet. Hushållerskan, som härunder oafbrutet betraktat sin husbonde, utfor nu i en kärf och bitter ton: ot — Att fira sin födelsedag då man är urcg, det kan vara rätt roligt, men då man blifvit en sextio års gubbe — hon hejdade sig och tillade — en sextio års man, så borde det alldeles inte vara angenämt att så der på ett bullrande sätt bli påmind om sin ålder och skröplighet. — Ja, min snälla Beata, det blir inga andra än ett par af miha jemnåriga vänner samt min systerson, häradshöfdingen ... — Er systerson!... jo, det är just en fin fågel... jag var häromdagen hos en af mina bekanta, fru Sqvallerbom, och hon talte om Bnygga historier om reviserns kära systerson, den der häradshöfdingen. .. att ta hit honom .. . kan man tänka sig något sådant!... Nej, herr revisor, förr flyttar jag. Och revisorn går med stora steg af och an