— Men, min Gud, han är ju död och begrafven! svarade baronen förtviflad. Gör mig då icke tokig! Pierre! Pierre! Tjenaren kom. — Är du inte ejelf vittne till att Rousset dog och blef begrafven? — Som ni säger, nådig herre! Hans svarta hunod är ännu här och springer dagligen till Roussets graf för att krafsa på den och tjuta så ynkligt. — Nog, nog! sade baronessan i befallande ton. Du är så gol och låter spänna för om två timmar, min herr man. Jag återvänder till Paris. Och dervid blef det. Jag såg förberedelBerna till resan, då jag tog afsked och med ganska egendomliga känslor lemnade slottet Guernay. Den åttiotvå-årige gubbens välnad har jag verkligen eett, det är min fulla tro.