— Hvad kunde det vara? sade baronessan, likasom uppvaknande ur en djup, smärtsam dröm. Jag måtte haft ett starkt nervanfall. Men. gubben! var det en verklig varelse? Såg han icke ut som ett spöke, som en mumie? Men jag begriper icke, min herre, fortfor hon i skarp ton, hvarför ni-icke fann på något medel att skaffa fullständig förklaring och huru ni kunde tillåta att jeg så länge, så förskräckligt länge måste uthärda i detta pinsamma tillstånd. — Jag var som fastnaglad vid golfvet, min fru, svarade jag; och dessutom torde ni komma ihäg att jag här blott är en gäst och icke har någon rättighet att utdela befallningar eller anställa efterforskningar, utan att ni gifvit mig sådant i uppdrag. s Vi måtte begge hafva sofvit, tillade hon. Akten jag var fullständigt paralyserad. Men vi hafva nu vakat tillräckligt. I morgon har jag hufvudvärk. Alltsammans var tokeri — eller huru? Får jag be er gå till köket och väcka min kammarjungfru, som säkert somnat der. .Det är fjerde dörren till venster. Jag följde den gifna anvisningen, men måste gå utan ljus, då jag icke kunde lemna baronessan ensam i mörkret. Redenh vid utträdandet ur salongen skimrade emot mig på något afstånd ett matt sken. Jag följde detsamma och kom till den halföppna dörren till köket. Der — hvem kan beskrifva min pinsamma känsla! — såg jag