dög ironin Iker gr fan dagt leader FS pan rna ant nr Nn a så många at de infödda med sig. En mängd parisare ba vänt sig vid de på främlingars närvaro till. en; del beräknade teatrarne, och de roa sig lättsinnigt åt de tidningar, hvilka taga hela lifvet såsom ett skämt, och affärda till och Med de allvarligaste saker med en qvickhet.. Dessa tidningar, hvilka under kejI gardömet spelade en så stor rol, blomstra åter frodigt och skjuta kraftiga skott. De fyra mest framstående äro Figaro, Paris Journal, IEvånement och IEclair; den frivola tonen är i dem den förherrskande, men de äro dock på sätt och vis partitidningar. Gaulois, som togs i bäslag och som tillhörde samma slag, var sålunda bonapartist, Figaro är rojalist, mena ingen af de journalister, som tumla sig i deras spalter, ha någon djup öfvertygelse, de skrifva blott för att roa publiken. Kejsardömet har på ett sätt väsentligt bidragit till att skapa denna klass journalister, som icke tillhöra den gamla skolan, som med kunskaper, men i all tysthet, arbetade på de trånga byråerna. Hvarje ung, välklädd pojke på modet kän utan någon som helst förkunskap träda in i dessa figaroniska tidningars stab; allt som begäres! är blott att han icke får ha några åsigter —sådant är der en lyxartikel. Figaro är det egentliga idealet för alla de andra; en sådan tidning kan . endast existera i Paris: .Hvarje nummer innehåller . först och främst. en, eller flera romanföljetonger; men i stället föratt spalterna der ofvanför borde innehålla vga dande, undervisande och nyttiga saker, fyllas de i främsta rummet med hvad man närnast skulle kunna. kalla stadssävaller. Skall en ny komedi anmälas, sysselsätta sig kritikerne alls icke med sjelfva arbetet, utan endast med hvilka som öfvervoro första föreställningen. Alla lejonen, och lsjöfinnorna på åskådareplatserna måste passera revy och deras namn uppräknas, såvidt vederbörande journalist kän ner . dem ;. man referersr samtal och delar af samtal dem emellan, qvickheter läggas dem i munnen och hela artikeln är ett tyrverkeri af brännare och indiskreta anmärkningar. Omnämnandet af. pjesen sakränker sig till en beskrifning öfver skådespelerskornas toaletter. Efter: denna, kritik. följer .en mängd notiser från åtskilliga. städer, serverade på samma sätt. I ett slags ledandeö artikel behandlas derefter t. ex. målaren Courbet. Hade juryn rätt i att afslå hans två taflor; den ena föreställer Tuttoa äpplen, dem andra en-naken petrolös? — Borde juryn: afslå dem derför att de voro dåligs och opassande eller derför att Courbet var kommunalist och nedref Vendömekolonnen?. Dessa ; frågor äro långtifrån allvarligt behandlade, och man ser genast att författaren kunde; taga hvilket parti som helst. Efter ett slags,politiskt kåseri följer en serie okon från Versailles, af hvilka nästan hyart enda ett är: en osanning, under det tidningen slutar .med en artikel, kallad Paris au jour le jour, till hvars eldfängda beskaffenhet man kan sluta: sig at det öfriga. Hvarje medarbetare kan insticka hvad han vill i detta caput mortuum — demfärskaste kafeqviekheten, kapplöpningsskandalerna eller. ;teaterhistorier, och alltid nimna de uppträdande personerna vid deras fulla nåmn. Ingenting är för personligt, för osant.eller.för.slipprigt: se Figaro är som sagdt mönstret förde parisiska genretidniogarnes: nen; det skulle vära orätt att lemna detta ämne utan: att! ha egnoat ändv en tidning: ett litet; omnämnande. Denna organ heter La vie parisionne (Pariserlifvet). Under kojsardömets sista år uppsattes .den:af en olycklig målare vid namn Marcellin, som icke hade talang nog för att göra Big bemärkt i konstens sanna rike, men söm,-tack varg.om viss händighet, stor törkärlek för, FLärgör Och extravaganser i formen, snart blef dessinateur för. teatrarne, Vidutseträrng — åtminstone en del af dem spela Kostyrhernå nemligeh et mycket -stör rok, och Marcellin frågas. alltid till fåds, Han studerår pjeserna och lemmar derpå en sörfe. kolöreräde teckningar, som modehandlerskorna och skräddatoe tåga tillk: mönster. Han nar efterhand blifvit ett slags öfverskräddåre, öch Han måste nu säga sin mening, äfven. då det blott är fråga om Moderna toaletter i en pjes. . Hans medtäflare är den bekanta damskräddaren Worth, men det fionssnog plats) för båda. 1 sc JG La vie parisienne har emellertid icke nedsjunkit till en vanlig, dutr modetidning. Marcellin och håns väbner göra teckbingarnö, hvilka nästan alltid utmärka sig för stor Uppfinningsfikedom och: djerfhet t utförandet; toxten är Nfig och pikant; Tidningens hutvudegenskap kan i Körtbet Sogdt karakteriseras såsom -lättsinnige, Detta visar. sig icke så mycket i blotta örden som ieke mer i de tankar, som genomgå allt. Tiddihgen är på sätt och vis piedestalga för den eleganta lasten. I hvarje nummer förekommer i allmänhet en eller annan mycket romantisk berättelse, i bvilken författarens id6 får. det mest nål ehuru skickligt beslöjade uttryck, och 4 hvilken dessinateuren lemnar. passande teckningar. Det egentliga uppfinnaren. af detta sätt att berätta, är Gustave Droz, som en tid var en äf de förnämsta medarbetarne i Lavie parisienne och Hvärs 8å mycket bövödrade verk Monsieur, madame et BEbe är kändt i ! vida krestar; Droz är en ovanligt bogåfvad förfättare; han Har Jifig fantasi och ön fin; ehuru: nästan alltid fättsionig penna: Hans sLa Source; som. han skref för Revue des deux möndös, gifver-.kanske bästa idn om hang tälang. Med en sådan medarbetare gom Gustave Draz var det icke underligt att La vie pari