Dagens Nyheter – 6 augusti 1872, sida 1

(0 — dra honom ifrån att stundom nicka till, och föredragets entonighet, hvarom jag särskildt beflitade mig, gjorde äfven hvad den kunde; madame gäspade och fann mig kall. Efter allt utseende ansåg hon mig hvarken för en god skådespelare eller för en man med smak. Hon gäckades med sin mans sömnaktighet; och denne tog humör och gick in till sig för att lägga sig. Vi båda voro derför icke ensamma, ty ett slags bättre tjenarinna eller sällskapsdam satt i andra ändan af salongen, sysselsatt med Bömnad. Men kort efter baronens bortgång steg äfven hon helt sakta upp och försvann, så att vi nu, den unga baronessan och jag voro helt och hållet öfverlemnade åt: oss sjelfva. Från detta ögonblick ändrade jag ton och sätt. TI stället för en trög och stel landsortsaktör blef jag den sceniska artist ni i mig känna. Jag lade Augustus och Agamemnon åsido och hängaf mig med lif och själ åt scener, tillhörande ungdomen och de ömma känslorna. Jag frågade husets herrskaripna om hon förstod italienska och improviserade på hennes begäran en scen på detta språk. Baronessan kom genast i extas, hennes ögon lyste och hennes hand var het. Hon ville veta, huru det kom sig att ett föredrag på detta språk gjorde ett södant intryck af passion. Jag svarade henne att detta berodde mycket på skådespelaren och ännu mera af den situation han för tillfället befann sig uti. Ett uppstyltadt