Baronessan de Guernay var mera pikant.och kokett än skön och intelligent; dock, vid tjugu år pligar man icke kritisera strängt. Jag fann henne älskvärd och dröjde icke länge att göra denna min mening begriplig för henne. Hon åter lät mig förstå, att min. uppfattning ipgalunda sårade henne. Mellan henne .och baronen uppstod snart derpå en af dessa husliga tvister, hvilka man plägar undvika i distingerade personers närvaro, så att jag i trots af all min fåfänga måste tillstå för mig sjelf, att man icke ansåg nödigt att inför mig visa någon. finare grannlagenhet. Jag föresatte mig derför att göra mig något vigtigare i baronessans ögon. Sjelfva dispyten intresserade mig föga, och jag omnämner här blott så mycket af densamma som är af vigt för min berättelse. Den rörde två slottsförvaltare; den ene hade dött kort före baronessans ankomst, den andee, som skulle ersätta honom, hade ännu icka kommit och syntes icke visa någon brådska att inställa sig. Emedan nu baronessan hade tråkigt på landet och önskade se sin herre och man uppgå i sjölfförsakelse förklarade hon att monsieur Roussat, den förstnämnda förvaltaren, hade varit en narr derför att han legt sig att dö just vid den tid då den fashionabla verlden återvänder till Paris. Monsieur Buisson åter, Bom blifvit engagerad i stället, måste hon beteckna såsoti den andre narren, emedan han lät vänta på sig, och