kreolska, dotter till amiral Bosq, och återvände efter några års förlopp till Frankrike. Han medtog hustru och barn, tre gossar och en ficka; och lemnade eftet sig en stor, blomstrands affär. Det är det äldsta af dessa barn, August, gom gifte sig med Christine Nilsson. De två bröderts, Arstne och Måderir, hafva fortsatt faderns affär. In af dem sköter affären på Isle de Bourbon, den andre är Ärmans representant och korrespondent i Bordeaux, och fadert ber i Paris, der han har kontor vid gatan de Ykiehiquier, Systern, m:lle Josephine Rouzaud, är gift med sin kvein, en hr Bosqg. Hr August Rouzaud är der ende manliga medlemmen af familjen; som öfvergifvit den kommersiella banar, derifrån hans håg för konsten drog honom. Han bodde ömsom i Paris och ömsom på slottet de la Dixmarie, on honom tillhörig egendom nära Jouzac, då han blef bekant med Christine Nilsson och friade till heniiö. Modig handling af en qvinna. Förestånderskan för Wippetangens badoch simanstalt vid Kristiania, fröken Jenny Wilhelmssen, räddade för några dagar sedan med största lifsfara en strumpväfvares hustru från att drunkna, Vid badanstalten funnes två bassiner, en grund ach en djup. Hustrun, gom ämnade bada, blef af förestånderskan tillfrågad om hon kunde simma, hvartill hon svarade nej, och blef då varnad för att gå utom den grunda bassinen. Förestånderskan, sysselsatt med minst 50 skolbarn, observerade ej hustrun, som gått ut på djupet, Seende sig omkring, märker fröken Wilhelmsseh att gumman försvunnit. Utan betänkande kastar hon sig fullt påklädd i vattnet och simmar ut till stället, der vattnet utvisade att gumman sjunkit, dyker ned och får fast i henne. Man vet hur vanskligt det är att rädda menniskor som hålla på att drunkna, till och med för en modig karl, emedan den som skall räddas oftast lägger största hinder i vägen genom att klänga sig fast vid räddareas armar eller ben, och detta var också händelsen här med den drunknande som, uppkommer är djupet, klängde sig fast vid sin räddarinnna. Fröken W., besvärad af detta hinder och af tyngden af sin påklädning, var nära att gå till botten, men med några förtviflade tag frigjorde hon sig från gumman, som hon lyckades bringa in i den grunda bassinen. Fröken W. blef mycket medtagen, men lyckligtvis funnos många badande, som nu kunde hjelpa henne ; efter att ha blifvit uppburen på det torra, kom hon sig efter hand och mottog icke allenast den räddades, utan äfven de. öfriges varma tacksamhet för sin raska handling;