räkning, utropade han högt och återlemnade den orörd till värden. — Er far gade just detsamma, svarade Jonathan med häånlöje, men ännu har hans gspådom ej gått i fullbordan. — Ni skall tömma denna pokal innan sex månader äro förlidna, sade Jack med allvarsam uppsyn. Återigen satte sig tågot sig i rörelse, gick förbi St Giles kyrka, hvars klockor hela tiden fortforo att ringa, och kom snart till Oxfordsvägen eller Tyburn-vägen, Bom de då merendels kallades. Numera syntes ganska få hus på högra sidan, och sedan man kommit förbi Wardour-gatan, befann man sig helt och hållet på landsbygden. Folkhopen spridde sig nu öfver åkerfälten, och tusentals menniskor sågos springande åt Tyburn så fort deras ben kunde bära. dem, hoppande öfver häckar och nedbrytande alla hinder de mötte under sitt lopp. Utom dessa nyfikre, som i det hela förhöllo sig fredligt, sågo processioners ledare med verklig oro, huru stora hopar af menniskor, som voro beväpnade med knölpåkar, knifvar och andra vapen, skyndade öfver fältet åt samma håll. Ock då man fruktade att ett nytt befrielseförsök skulle här företagas, erbjöd sig Wild att med en mindre trupp rida JACK SHEPPABD, es.