den höra ett tjut, sådant som endast af tusen förbittrade röster kunde uppstämmas, och helsade sina fiender med en salfva af stenar, skräp och orenlighet, som kom flygande från alla sidor. Marvel, bland andra, blef nära störtad från sitt säte på likkistan, genom en död hund, som slungades emot hocom och träffade honom i ansigtet. Genom utdelande af skarpa hugg till höger och venster, lyckades soldaterna omsider att öppna väg för processionen och drifva tillbaka de anfallande, hvilka, då de retirade bakom sina barrikader, ropade öfverljudt med utmanande trots: — Vi råkas vid Tyburn! Den som var föremål för hela detta oväsende, satt emellertid baklinges på kärran, så stilla och orörlig, som hade aldrig den tanken fallit honom in att taga ett steg för att återvinna sin frihet. Processionen fortsatte nu, utan vidare afbrott, sin väg länga efter Holborn. Likt en flod, som allt mer uppsväller genom de många bäckar, som i den utgjuta sitt vatten, ökades beständigt den tåget åtföljande folkmassan genom de talrika hopar, som tillströmmande från alla gator och gränder, man passerade. FetterLane till höger, Grays-Ian till venster, lemnade sina bidrag. Från alla håll blef Jack helsad med hurrarop, och Jonathan med hvisslingar.