Andtligen nalkades tåget St Giles, der klockorna likaledes begynte ringa, så snart processionen kom i sigte. Enligt ett gammalt bruk, som i denna historia förut blifvit omnämndt, fick hvarje missdådare, som utfördes till galgen, stanna här en stund vid ett värdshus, kalladt Kronan, för att taga sig en styrkdryck ur St Giles pokal, såsom den sista förfriskning han på jorden fick åtnjutatö Till detta värdshus, som låg föga mer än hundra steg från kyrkau, begaf sig nu hela processionen och gjorde der halt. En träbalkong på ett af de angränsande husen var helt och häållet intagen af fruntimmer, hvilka alla tycktes lifligt intressera sig för delinqventen och visade horom ett deltagande, hvaruti kanhända blandade sig någon baundran för hans utseende. Hvarje fönster i värdshuset var uppfyldt med folk, och likasom vid St Andrew, var hela St Giles kyrkogårdsmur besatt med åskådare. Nu följde ett uppträde, som var högligen karakteristiskt såväl för tidehvarfvet som för tillfället. Den dystra processionen antog i hast ett festligt utseende. Många bland gardesgrenadiererne stego af sina hästar och gingo in, för att dricka. Andra reqvirerade ut dricksvaror. Deras exempel följdes genast af konstaplarne, de spjutbeväpnade, polisbetjenterna och andra vakthafvande, så att man hörde ingenting annat, än skratt och skämt,