såg ingenting annat än rykande bålar och tömda glas. Marvel, som hade blifvit något förvirrad genom det som händt. honom vid Holborn, satt stilla på sin plats, men stoppade helt-obesväradt sin pipa och började röka. En grupp vid värdshusporten ådrog sig Jacks uppmärksamhet; han såg deribland Kneebone; Van Galgebrok, Baptist Kettleby och flere af sina gamla bekantskaper; — alla helsade honom bjertligt.Der stod äfven den hederlige grofsmeden, som hade tagit af honom hans fjettrar i Tottenham. — Ber ni, jag är här! yttrade smeden. — Jag ser det, svarade Jack. I detta ögonblick kom värden på Kronan, en reslig jovialisk man med ett hvitt förkläde framför sig, utifrån värdshuset, bärande en stor pokal af trä, eom var fylld till brädden med öl; och bjöd den åt Jack, som ge. nast steg upp för att emottaga den, Höjande pokalen i sin högra hand, såg Jack upp till fruntimmerna på balkongen och utbad sig att få dricka deras skål: Derefter vände han sig till Kneebone och de öfriga, hvilkas händer voro sträckta emot honom, och satte pokalen till sina läppar. Just då han var i begrepp att tömma den, mötte han Jonathans basiliskögon och hejdade sig. — Jag lemnar pokalen för Jonathan Wilds