ningen hade i hast blifvit upprifven och stevarna uppstapplade vid ändan af gaten med plank, tunnor och andra barrikader. ofvanpå. De fleste af denna pöbelhop voro beväpnade, antiogen med pikar, knölpåkar, värjor, musköter, eller andra vapen och gjorde militären det mest hårdnackade motstånd. Slutligen blefvo hästgardisterne med en skur af gatstenar tillbakadrifne. Kärran hade emellertid fortsatt sin väg och kommit till ändan af Fieldgatan, Detta tycktes vara signalen till ett försök att befria fången. Under anförande af en starkt byggd karl, som var svart j syren som en mulatt och beväpnad med en hirschfängere, hoppade hela skaran öfver barrikaderne och rusade rakt fram till åkdonet. I ögonblicket gjordes halt. Soldaterne omgåfvo kärran, drogo sina sablar och slogo först de anfallande med flatar, men då detta ej hbjelpte, höggo de på allvar midt i högen och lyckades sålunda att fördrifva de upproriska, sedan flere af dem stupat. Vid denna skärmytsling var Jonathan en ibland dem som mest utmärkte sig. Med dragen hirschfängare red han midt in i hopen, lät sin häst trampa dem som voro främst och gjorde ett försök att gripa sjelfva SuTöraren, i hvilken han igenkände Blåskinn. Då pöbeln såg silt försök misslyckadt, lät