Dagens Nyheter – 1 augusti 1872, sida 2

TRETTIONDE KAPITLET. Huru Jonathan Wilds hus blef uppbrändt af pöbeln. Den för afrättningen utsatta dagen var nu nära för hand, och fången, som syntes hafva öfvergifvit allt hopp om räddning, vände sina tankar helt och hållet från verldsliga föremål. Om söndagen blef han förd till kapellet, hvarigenom lan vid sin sista rymning hade passerat, och måste ännu on gång taga plats i dödsfångarnes skrank. Ordinarie fångpredikanten, herr Purney, som hade på den sista tiden fattat synnerlig aktoicg för Jack, vände sig här till honom med ett tal, som väl syftade att vidmakthålla den känsla af ånger, som vaknat hos fången, inen tillika var för honom mycket tröstande. Kapellet . var alldeles fullproppadt med menniskor vid detta tillfälle. Men äfven här kunde djefvulen ej hindras att intränga; och Jacks gudliga tankar stördes af Jonathan Wild, som stod icke långt ifrån honom och höll sina blodtörstiga ögon fästade på honom under hela gudstjensten. Samma afton tilldrog sig en ovanlig händelse, som öfvertygade auktoriteterna om nödvändigheten att taga alla möjliga försigtighetsmått vid Jacks transporterande till Tyburn —