Dagens Nyheter – 1 augusti 1872, sida 2

men med tillbjelp äf de ofvannämnda verktygen blef den lätt. uppbruten. Flere af hopen bade facklor i händerna, så att hela rummet blef som ett eldsken. Men Jonathan kunde ingenstädes upptäckas. Blåskinn rusade genast åt den ända af rummet, der ingången var till vattenhålan, och vidrörde den hemliga springfjedern. Men den han sökte fanns icke heller der. Han öpprade derefter falluckan och nedgick till de underjordiska hvalfven, genomsökte hvarje cell, skärskådade hvarje hörn och hvar vrå särskildt; men allt förgäfves: Wild var försvunnen. Då hopen sålunda fann sig bedragen på Bitt rof, blef dess raseri gränslöst och kunde ej längre hejdas. Slutligen, vid ändan af en lång gång näst intill den cell, der fru Sheppard hade hållits instängd, upptäckte Blåskinn en hemlig dörr, som han förut ej blifvit varse. Don blef genast uppbruten, men i samma ögonblick utgick derifrån en den ohyggligaste stank, som utvisade, att här var det ställe, der tjuftagaren gömde sina mördade offer. Blåskinn tog en fackla och lyste in i hålet, som hade utseende af en djup grop, hvarvid han upptäckte bland annat en nyligen mördad kropp, klädd i dyrbara kläder. Han drog genast fram detta lik, och då, oaktadt dess halfförmultnade tillstånd, han igenkände sir