Rowland Trenchard, tillsade han sina följaslagare att bära upp det i audiensrummet — en befallning — som genast blef efterkommen. Här lades det misshandlade liket på stora bordet midt i rummet, och juden, som äfven blef på Blåskinns befallning ditförd, ställdes framför detsamma. Af de hotande blickar, hvarmed han betraktades af alla som omgåfvo honom, förstod Abraham, att de voro färdiga att låta sin hämd utbryta mot honom, hvarföre den eländige bad om nåd i de mest förnedrande uttryck samt anklagade sin husborde för de afskyvärdaste brott. Hans berättelse om mordet på sir Rowland uppfyllde med fasa äfven de mest vildsinte bland hans åhörare. En af de lådor, som hörde till Jonathans museum, blef nu uppbruten, och ett rep togs fram derutur. I trots af allt motstånd och skrik, blef derefter den eländige juden släpad till vattenhålan, och sedan repet blifvit äåtdraget omkring hans hals, kastades han från den omtalta bron ned i djupet. Pöbelns hämd stannade icke härvid. Den uj pbröt dörrarne till alla Jonathans förvaringsram, plundrade allting af värde som de inne höllo, ransakade hvarje skåp, hvarje hemligt gömställe och tog bort allt hvad der fanns. Stora högar af guld upptäcktes, utom en märgd