Dagens Nyheter – 31 juli 1872, sida 2

att de skurkaktige leverantörerna bade, för att undgå en hederligare medtäflare, anklagat denne för att vara preussisk spion, och en slik anklagelse var under kriget tillräcklig för att bringa en menniska i fängelse. — fn af de dömde, hr Fontaine Delaunoy, har vetat skudda Frankrikes stoft af sina fötter. Lagens arm når honom icke, så länge man icke vet hvar han är, men han har till sitt försvar utgifvit en skrift: Ma Dfense, uppfylld af braskande fraser, För fullständighetens skull bör upplysas att Francois som, förrän han den 25 dennes afrättades vid BSatory, ropade: ned med kommunen! och som är den ende af alla de i parisiska upproret delaktiga, hvilken dött utan att i sista stunden hylla kommunens ider, hade före upprorets utbrott varit fångvaktare i fängelset la Roquette och bibehållit sin plats derinom samt gått kommunens män tillhanda icke af sy.npati, utan af fruktan ätt eljest bli afskedad och försatt på bar backe. Byska regeringen har från statens tjenst skilt hr Katakazy, som senast var sändebud i Washington och blef återkallad från den posten för ohöfligheter mot de Förenta staternas ministrar. Nu bar han utgifvit från trycket en broscbyr, i hvilken han icke nöjer sig med att försvara sitt uppförande i Ame rika, utan äfven ytterligare anfaller dess statsmän, Ryska regeringen har låtit i officiella tidningen tillkännagifva, såväl att hr Katakazy är afskedad som att broschyren utkommit utan dess vetskap. Sålunda har Ryssland åter gifvit Förenta staterna ett prof af gin benägenhet att lefva på den vänligaste tot med dem. En tysk soldat, hörande till ockupationsarmån i Frankrike, har blifvit ådömd 6 måna ders fängelse derför att han utan anledning slagit mairen i Bar-le-Duc. Musikjubileet i Boston afslöts den 6 dennes, men icke under synnerligt gynnsamma omständigheter, ty utgifterna ha öfverskjutit inkomsterna med omkring 150,000 dollar. I Daily News finnes istaget ett bref från dr Liviogetone till hr James Gordon Bennett, tidningen Newyork Heralds egare. Brefvet var skrifvet i Ujiji i november 1871. Dr Liviogstone talar häruti i varma ordalag om huru referenten Stanley kom till hans hielp i nös dens stund samt beskrifver den ömkliga belägenhet, hvari han befann sig till följd af en infödings skurkaktiga beteeride, åt hvilken han anförtrott sina förråd. Han hade sakoat alla underrättelser från hommet under åratal. De upplysningar Stanley meddelade honom angående de stora politiska förävdringarne i Europa och annorstädes intresserade honom på det högsta och utöfvade en välgörande inflytelse på hans lynne. I slutet af skrifvelsen säger Livingstone, att om han genom att låta verlden veta hvad han bevittnat kunde åvigabringa det fullkomliga utrotandet af slafveriet å ostkusten, så skulle han anse sig ha uträttat mycket mer än genom upptäckten af Nilens alla källor. En engelsk tidningskorrespondent, som träffat och samspråkat med Stanley under dennes återresa, berättar ett och annat som den sistnämde muntligen meddelade honom angår ende Livingstone. Bland dessa berättelser förekommer äfven följande: Då Stanley straxt efter sammanträffandet med Liviogstone frågade denne, huruvida han önskade att han skulle börja med att tala om hans familj och hvad han hade sig bekant rörande hans npärmare vänner, eller om han förut ville veta något angående de händelser af allmänt och politiskt intresse som timat under senare tider, svarade den vidtbereste doktorn: Eftersom jag nu i tre år icke hört ett ord från mina närmaste, så kan jag väl vänta dermed ett par timmar till; tala nu först om de stora verldstilldragelseraa. Han förvånades icke litet, då fransk tyska kriget beskrefs för honom ; om detta och alla dermed sammanhängande verldshistoriskt vigtiga händelser hade han dittills lefvat i den djupaste okunnighet. Bättre än något annat torde detta förhållande gifva läsaren en föreställning om huru fullkomligt isolerad Livingstone under tre år varit från alla civiliserade menniskor.