Dagens Nyheter – 31 juli 1872, sida 2

TN SO: mNURSEL I Sten. frä kyrkogården i H—d finnas två grafstenar med följande inskrifter i förgyllda bokstäfver: MIN NE AF HUS STRUN NG NETAANDORSDO. T, PÅ FRID HEM FÖD. D. 13. F. 1813 DÖD. D. 18. D. 1868 Sörd och saknad af En Kär. ma ka Ochenfoster doter. MINNE AR skräddarenpetterzandberg. Em roman ur äjuriifvet. På en gård å Hisingen, tillhörig Göteborgs HandelsTidnings utgifvare, har i dessa dagar följande inträffat : Vid afmejandet af höet å en äng den 27 juni trampade en slåtterman uti ett rapphönsbo. Hönan flög upp och 6 ägg af de 21, som boet innehöll, voro söndertrampade. Man väntade några timmar att rapphönan skulle återkomma, men då detta ej skedde, togos de 15 äggen oca lades under en vanlig höna, som utkläckte dem den 4 jali, då 12 ungar voro i behåll. Hönan vårdade dem imed ömhet, men då hennes lock ej alltid åtlöds, hackade hon en unge och trampade illa ett par andra, så att man faun för godt att taga de öfverblifna 8 ungarne från henne, till hennes stora vrede och förtviflan. t ungaroe tillreddes en sär. skild bostad, der de trifvits godt och blifvit så tama, att de taga sin mat ur monniskornas händer. Då i fredags, den 12 dennes, två små gos sar voro ute och plockade bär mellan bergen, framflög hastigt, nära öfrer deras hufvuden, en stor hök. De båda barnen uppbofvo ett rop af förskräckelse med den verkan, att äfven höken blef rädd och släppte en fågel, som han bar i sina klor. Det var en rapp nöna. Hon lefde ännu och öfverlemnades till gården, der hon nedsattens i ett kar, betäckt med ett såll. Hon kom sig, började backa efter maten och — framkläckte ett ägg Månne det ej var den rapphöna, som måst öfvergifva sitt förra bo och nu ville lägga en ny kull? De små uvgarne lades till henne. Hon var i början alldeles likgiltig för dem, men un garne kröpo ifrigt under hennes vingar, och nu har bon öfver natten legat öfver dem, syn: bart egnande dem gin vård. Hon synes dock mycket modstulen; kanske har bon blifvit svårare sårad än san förut trodde. Romantik I Helsingfors. Detta år i augusti blir det sju år sedan en gjöman i Helsingfors afreste på ett fartyg från Finland. Hans hustru och barn stannade i Helsingfors. Snart nog anlände underrättelse om att detta fartyg hade förlist samt att dess besättning gått förlorad. Den ifrågavarande sjömannens enka har sedan dess under träget arbete litnärt sig i staden och gifvit sina barn en efter deras stånd god uppfostrån. Nyligen såg ton en sjöman oförmodadt komma in på den gård, hvarpå en boning är belägen, och hon yttrade dervid åt barnen: hvad den der mannen liknar er salige far! I ögonblicket derpå steg sjö mannen in i hennes lilla rum. Det var hennes under sex årg tid såsom död ansedda man, som genom en lycklig tillfälligbet blifvit räddad vid skeppsbrottet och som under hela denna tid seglat på långt aflägsna vatten utan att hafva blifvit i tillfälle attlemna sin hustru några underrättelser, och som knappst mera hade vågat boppas att finna sitt hem sådant han lemnat det. Att återseendets stund var glad, behöfver icke sägas. John! utropade Maria och fäste sina ar mar om broådrens hals, kan någonting uppväga en systers kärlek? Hm, genmäldg John, du förstår det beror på, hvems syster det är. Studenterra i ett af Nya Englands universitet ämnade hålla drift med protessorn i naturalhistoria och frågade honom derför en dag, hvarför katten, då han äter, vänder hufvudet först åt ena och derefter åt andra sidan? Emedan, svarade läraren lugnt, han icke kan vända det åt bägge sidorna på en gång. På ett ångbåtekontor i Amerika iokom en dsg en främling, medförande en respektebel huvd, och gado till den ensam innevarande bokhållar.n: — Får jag lemna min hund här tilldegs ångbåten går? Jag är rädd för att någon skall stjäla bonom. — Det får ni inte, sade bokhållaren; tag ut honom, — Det är grymt, herre, svarade vår amerikanare lugpt; men hunden och ni äro båda lika — han kan just passa till sällskap åt er en stund. — Tag ut honom! 1röt bokbålleren. — Jag tror er inte mer än jemt, herre, och ni beböfver seg ofter. Ici, Dragon, sade han till hunden, sitt här och bevaka den der karlen! — Vändande sig på klacken tillade han: — Kör ut honom, om ni finnar honom besvärlig.