Dagens Nyheter – 31 juli 1872, sida 1

Korrespondenser från landsorten. Upsala den 29 juli. I lördags afton begaf sig ett sällskap af fem personer härifrån utåt Mälaren, till Ekoln, för att fiska. Tre af de fem voro svågrar, och en af dem hette A. G. Lindberg; denne var den egentlige ledaren af fiskpartiet. Lindberg var boktryckeri arbetare och anställd på hr Sundvallssons tryckeri, och enligt hans umgängesvänners uppgift lär han varit en glad själt. BSällskapet hvilade natten till söndagen i en lada. I dag började åter fisket, men under det man höll på som bäst härmed, begärde Lindberg att blifva landsatt, hvilken begäran ock efterkoms. Efter någon tids förlopp uppsöktes ban af det öfriga sällskapet och befanns då ligga sofvande i skogen, hvarför man icke ville störa honom. Sedermera hördes han ropa på sitt sällskap med begäran att de skulle komma till honom, men man gjorde sig ingen brådska härmed. En timme eller halfannan sedan Lindberg ropat kom sällskapet till det ställe, der de sett och hört Lindberg; men — på sjelfva strandkanten fingo de se hans stöflar sticka upp ur vattnet och sjelf låg han der liflös i vattnet. Alla försök att återkalla honom till lif voro fruktlösa. Detta tilldrog sig i dag vid etttiden och kl. 3247 på ce. m. infördes Lindbergs döda kropp till staden i samma båt, med hvilken han sjelf i lördags begaf sig ut. Lindberg var 41 år gammal samt efterlemnar hustru och två barn. Upsala den 30 juli f. m. Förlusten af den vester och nordvest om staden af haglet och orkanen förstörda grödan säges skola uppgå till flera tiotusentals rdr, ehuru området af de utaf ovädret förhärjade fälten skall vara ganska litet. Allmogen, som drabbets af olyckan, är visserligen ganska välbergad, men — årets inkomst är dock för densamma förlorad, hvadan de lidande i detta fall äro betänkte på att antingen försöka begära anslag af staten till betäckande af den oförvållade, relativt taget, stora förlusten eller ock hos staten anhålla om räntefritt amorteringslån. Härs vidlag, om någonsin, torde det vara på sin plats att icke blott omnämna, utan ock i högeta grad och nå det lifligaste förorda ett på senaste härvarande landtbruksmöte väckt förslag och, derest vi ej misstaga oss, på det varmaste omfattadt af och efter all sannolikhet ifrån begynnelsen utgånget ifrån vårt läns höfding, hr Hamilton, angående möjligheten att genom en sorts garanti eller försäkrings-förening hålla länets landtbrukare skadeslösa, då de i större eller mindre mån lida men på sin gröda till följd af hagelskurar. Eget och besynnerligt nog, vann detta sunda och praktiska förslag ej den genklang bland mötets deltagare, hvilken man haft skäl förmoda. Men — det goda är oförgängligt. Förslaget torde väl ännu en gång komma på tal, och sedan våra genomhederliga, men tröga Uplandsbor på närmare håll sett nackdelarne af att icke en dylik förening som den ifrågasatta finnes, torde nog åsigterna komma att förändras. Det af några talare påpekade Sopraktiska uti idns realisation tro vi ej kan ha just synnerligen stora skäl för sig. Och — för öfrigt ir ifrågavarande sak af vigt icke blott för vårt bördiga Upland utan för hela vårt land.