Dagens Nyheter – 30 juli 1872, sida 1

röja sina ögon med åsynen af sitt offer; och då han såg att alla möjliga försighetsmått voro tagna för fångens säkra bevakande, lät han återföra sig hem, under det han mumlade med innerlig tillfredsställelse: — Jag skall åtminstone lefva så länge, att jag får se honom hängd; jag skall lefva för att se honom hängd! Upplifvad af sitt omättliga hämndbegär, syntes han dagligen vinna nya krafter; och inom fjorton dagar efter det han blifvit så illa medfaren, var han redan i stånd att gå ut. Torsdagen den 12 november blef Jack Sheppard, sedan han nära en månad undergått samma stränga bevakning, förd ifrån Newgete till Westminster-hall. Med alla sina tunga fjettrar sattes han j en vagn, omgifven af en hel skara polisbetjenter, som följde honom till Templebar, der de aflöstes af ett lika stort antal konstaplar, gom eskorterade honom till Westminster. Jacks rykte och hans anseende hos de lägre folkklasserne — bland hvilka hans bedrifter utgjorde det allmänna samtalsämnet — hade vid denna tid stigit till en sådan höjd, att på de gator, genom hvilka han skulle passera, var det nästan omöjligt att komma fram i anseende till de oräkneliga folkhopar som samlat sig för att få se honom. Hela den vicgräckta platsen framför Westminster-hall var alldeles fullproppad med menniskor, och det var endast genom ett kraftigt användande af sina embets