Dagens Nyheter – 30 juli 1872, sida 1

Cad — 745 — — Men Wild lefver ännu! utbrast Wood. — Han också har lidit straff för sina brott, svarade Thames. Han har nyss fallit för Blåskinns hand, ty det var Blåskinn, som var här med dessa papper. — Gud vare lof för det! utbrast Wood med hjertlig glädje. Jag skulle nästan vara färdig att förlåta den uslipgen hvad han brutit mot mig, genom det han beröfvat mig min älskade hustru — fast det kunde jag ändå inte riktigt förlåta, tillade han, något förvirrad. — Och nu hoppas jag, sade Thames (ty vi måste fortfarande gifva honom detta namn), att ni ej längre uppskjuter min sällhet. — Håll! sade Winifred med allvarsam värdighet. Jåg frikallar er från ert löfte; En snickares dotter är icke passande parti för en pär af Frankrike. . — Om min rang skall köpas med förlust af er, Winifred, så afeäger jag mig den, utropade Thames. Ni vill väl ej beröfva den allt värde i mina ögon, tillade han, under det han tog henne i gina armar och tryckte henne till sitt bröst. — Må då er vilja skol svarade Winifred. Mina läppar kunna ej förneka hvad mitt hjerta redan bifallit. — Nu, min far — er välsignelse, ert bifall? ropade Thames. — Ni har beggedera, svarade Wood med djup rörelse. Jag är för mycket hedrad — JAOE BRBPPARD. 4.