Dagens Nyheter – 29 juli 1872, sida 2

hå fr 5 nn trygga min egen välfärd. Det är således i kapten Sheppards namn jag ber er mottaga både penningar och egendomar. Men lofva mig en sak, innan jag går härifrån, — Hvad är det? frågade Thames. — Om kapten Sheppard verkligen skulle komma att gå till Tyburn, så infion er inärheten af afrättsplatsen, vid ändan af Edgeware: vägen. — Det skall jag göra. . — Vill ni, om det behöfs, vara bebjelplig till hans räddning? — Ja, ja! — Bvär på det. — Jag svär. — Nog! sade Blåskinn. Och han begaf sig bort just i detsamma Wood, som hade blifvit orolig öfver Thames långa bortovaro, kom ut med en dubbelbössa i handen. Med få ord underrättande Wood-om de skatter han så oförmodadt förvärfvat, återvände Thames till samtalsrummet, för att äfven gifva Winifred del af sin lycka. Paketerna blefvo skyndsamt uppbrutna, och medan Wood var sysselsatt med läsningen at ett bref, som var skrifvet till honom af sir Rowland, letade Thames efter ett annat bref, som intresserade honom mer än allt det öfriga, och fann det verkligen. Det var samma bref, hvars läsning han den der olyckliga natten hos Jonathan Wild hade blifvit hindrad att sluta, och hvars förlust han